... och du kan aldrig tro vad som hände sedan. Pratade med bland andra tre kollegor som alla har mindre än 5 år kvar till ordinarie pensionsålder 65. Pengar och pension kom upp som samtalsämne. Jag berättade då om att hon som skrivit boken "Jag lämnar ekorrhjulet" hade ringt Pensionsmyndigheten och fått reda på att skillnaden i pension bara var 4000kr om hon arbetade sina 17 år till fram till pensionsålder. Jag har inte läst boken (lång reservationskö på biblioteket än så länge!) men antar att detta var en del i hennes beslut om att hoppa av ekorrhjulet. Eftersom hon är lärare antar jag att det ingick tjänstepension också i hennes arbete och inte bara de fyratusen från Pensionsmyndigheten men det är beside the point.
En av kollegorna berättar att hon har inget sparande alls utan räknar med att kunna leva på pensionen i och med att hon kommer att säga upp hyresrätten och flytta ut i fritidsstugan och ha andra minskade kostnader kopplade till arbetet typ kostnader för kollektivtrafik. Den andra vill jobba till 67 och sedan jobba på timmar efter det. Den tredje verkade inte heller tycka att sparande var någon typ av självklarhet. Att döma av vad de sa så räknar alla tre med att kunna leva på pensionen utan extra tillskott eller buffert om det inte kommer från fortsatt arbete.
Jag lever ju i min lilla sparbubbla med sparintresse och sparbloggar, är dessutom nittiotalist och därmed aldrig kunnat räkna med att leva på någon allmänpension, kanske därav förvåningen. De har haft heltidsjobb större delen av sina liv, vad jag känner till så har de inga extravaganta levnadsvanor direkt utan kör oftast på matlåda, har billiga fritidsintressen, inga barn att försörja längre. Såklart att det kan vara annat med i bilden som de valt att inte dela med sina kollegor direkt men ändå märkligt att sparande inte var något som verkade vara nån självklarhet. Räknar de med att behålla levnadsstandarden efter pension utan att ha sparat något? Och efter ett helt liv som heltidsarbetande, matlådor, ej extravaganta fritidsintressen, inget överdrivet resande, var har pengarna tagit vägen? Jag får en sån där känsla som jag tror missionärer har liksom fan jag vill bara frälsa alla att kolla den här grejen är jätteviktig och kommer göra ditt liv så mycket bättre och det är superenkelt och du kommer att vara så trygg och kunna göra så många roliga saker, men jag lyckades hålla mig från något som helst predikande. Sa försiktigt att jamen jag sparar en del man kan ju inte lita på pensionen för oss nittiotalister, ni vet, höhö...
skriven
Hej och godmorgon! Vi talade också om pengar och pension på jobbet häromdagen. Det har liksom blivit lite mer legitimt att göra det nu efter en massa skriverier i tidningarna om fattigpensionärer och du har så rätt med det där du skriver att vi lever nog i vår egen lilla bubbla. Bland oss lärare var det inte många som sparade själva till pensionen minsann, chockerande få faktiskt med tanke på att det är en rätt välutbildad skara, och många tror att de skall kunna leva bra på pensionen (utan att ens ha riktig koll på någon summa). Det som förvånade mig mest är inställningen att man inte har råd att spara, och detta trots att man åker på utlandssemestrar och kör nya bilar. Hos mig skriker det felprioritering samt att många bara lullar med i den stora massans lunk och tror att staten står där framme någonstans vid målgånger och tar hand om alla med våran välfärd och ser till att det ordnar sig till slut. Folk är felprogrammerade. Deras tänk är baserat på Det Svenska Folkhems-teorin, men den välfärden och det systemet finns ju inte längre. Farligt! Tusen tack för att du länkade till min blogg! Kramen och ha en fin dag, Anneli
(Folkhemmet är en metafor för ett samhälle, politiskt organiserat för att ta väl hand om alla medborgare och ge dem en grundtrygghet. Begreppet har sina rötter i Tysklands införande av socialförsäkringar i mitten av 1800-talets, och kom senare under början av 1900-talet dyka upp i tankar om välfärdssamhället)