Jag har senaste veckan ägnat mig åt att läsa denna bok. Den var lite motsägelsefull, repititiv och onyanserad, men råden till politiker och tjänstemän i slutet av boken var sakliga.
Boken handlar om en fiktiv person men är baserad på verkliga upplevelser. Den handlar om Beata som har eget företag och betalat skatt hela sitt liv, en lön på 28.000, har ensamstående försörjt flertalet nu utflyttade barn. Hon råkar ut för en sjukdom och därefter går det åt helvete eftersom samhällets skyddsnät inte fångar upp henne.
Många har blivit väldigt upprörda efter att ha läst boken. Jag måste nog säga att jag redan innan haft kännedom om hur dåligt systemet kan fungera. Jag tycker framförallt att det är så sinnessjukt jävla vidrigt att man vaggas in i en trygghet om att samhället ska finnas där om man blir sjuk eller av med jobbet, eftersom den uppfattningen ofta är falsk. Det leder till att folk inte har några problem med att spendera hela sin lön tills nästa lön kommer, för skulle jag bli av med jobbet finns ju a-kassa, blir jag sjuk finns Försäkringskassan, och annars får man väl socbidrag. Jag tror verkligen inte att folk ens vet hur låga dessa bidrag är. A-kassan i Sverige är låg i jämförelse med andra EU-länder till exempel, det tror jag inte folk har koll på eftersom det finns en bild av Sverige som Välfärdslandet. För 2015 var Sverige på plats 31 av 36 i OECD när det gällde a-kassenivån till exempel.
Boken handlar om en fiktiv person men är baserad på verkliga upplevelser. Den handlar om Beata som har eget företag och betalat skatt hela sitt liv, en lön på 28.000, har ensamstående försörjt flertalet nu utflyttade barn. Hon råkar ut för en sjukdom och därefter går det åt helvete eftersom samhällets skyddsnät inte fångar upp henne.
Många har blivit väldigt upprörda efter att ha läst boken. Jag måste nog säga att jag redan innan haft kännedom om hur dåligt systemet kan fungera. Jag tycker framförallt att det är så sinnessjukt jävla vidrigt att man vaggas in i en trygghet om att samhället ska finnas där om man blir sjuk eller av med jobbet, eftersom den uppfattningen ofta är falsk. Det leder till att folk inte har några problem med att spendera hela sin lön tills nästa lön kommer, för skulle jag bli av med jobbet finns ju a-kassa, blir jag sjuk finns Försäkringskassan, och annars får man väl socbidrag. Jag tror verkligen inte att folk ens vet hur låga dessa bidrag är. A-kassan i Sverige är låg i jämförelse med andra EU-länder till exempel, det tror jag inte folk har koll på eftersom det finns en bild av Sverige som Välfärdslandet. För 2015 var Sverige på plats 31 av 36 i OECD när det gällde a-kassenivån till exempel.
Med det sagt är jag väl i allmänhet av uppfattningen att man inte bör lägga allt ansvar på politiker och samhället utan även se om sitt eget hus, ha en buffert i alla fall. Beata hade inte ens 15k i sparpengar för att kunna betala skatten på sin firma när hon inte kunde dra in via uppdrag pga. sjukdom, vilket ledde till en negativ spiral.
Jag måste i alla fall erkänna att när jag började läsa om hur hon t.ex. klagar över att inte kunna gå till frisören (detta nämns minst 5 ggr i boken, att håret var så fult för hon inte kunnat gå till frisören) så tänkte jag bara att men hur farligt kan det vara. Jag klipper mig själv, syns ingen skillnad. När man själv är inne i extramsparmode kan man lätt tänka så om vissa grejer i boken. Men sedan slog det mig ganska starkt när hon beskrev om hur hon i tidningen kunde läsa om extremsparare som lever under minimum, dels att det kan behövas pengar för att leva snålt för att t.ex. kunna köpa på bulk eller investera i saker som på sikt sparar pengar. Men framförallt när hon beskrev hopplösheten i att leva på socbidrag som dessutom inte var så förutsägbart, ibland kom det sent ibland kom det inte alls ibland gjordes avdrag och så vidare. Jag kunde verkligen känna bristen på motivation när man inte har någon buffert och en massa skulder och en liten dessutom oberäknelig inkomst och ska leva på det på obestämbar tid framöver. Det är en stor skillnad mot att t.ex. ha en extra sparsam period eller börja dra ner på kostnader och ha möjlighet att påverka sina inkomster.
Det var också så många extremt frustrerande moment 22-situationer i boken. Hon var tvungen att avveckla företaget för att kunna få bidrag, men då kunde hon ju heller inte ta några uppdrag sedan. Hon var tvungen att flytta från en förstahandslägenhet för att hyran var 600kr över socialtjänstens maxgräns, vilket innebär andrahandskontrakt och i längden en sämre och kanske dyrare situation.
Det var också så många extremt frustrerande moment 22-situationer i boken. Hon var tvungen att avveckla företaget för att kunna få bidrag, men då kunde hon ju heller inte ta några uppdrag sedan. Hon var tvungen att flytta från en förstahandslägenhet för att hyran var 600kr över socialtjänstens maxgräns, vilket innebär andrahandskontrakt och i längden en sämre och kanske dyrare situation.
Extrem frustration. Bra att boken spräcker hål i några missuppfattningar om skyddsnätet.
Recension av Fattigfällan
Allmänt KommenteraJag har senaste veckan ägnat mig åt att läsa denna bok. Den var lite motsägelsefull, repititiv och onyanserad, men råden till politiker och tjänstemän i slutet av boken var sakliga.
Boken handlar om en fiktiv person men är baserad på verkliga upplevelser. Den handlar om Beata som har eget företag och betalat skatt hela sitt liv, en lön på 28.000, har ensamstående försörjt flertalet nu utflyttade barn. Hon råkar ut för en sjukdom och därefter går det åt helvete eftersom samhällets skyddsnät inte fångar upp henne.
Många har blivit väldigt upprörda efter att ha läst boken. Jag måste nog säga att jag redan innan haft kännedom om hur dåligt systemet kan fungera. Jag tycker framförallt att det är så sinnessjukt jävla vidrigt att man vaggas in i en trygghet om att samhället ska finnas där om man blir sjuk eller av med jobbet, eftersom den uppfattningen ofta är falsk. Det leder till att folk inte har några problem med att spendera hela sin lön tills nästa lön kommer, för skulle jag bli av med jobbet finns ju a-kassa, blir jag sjuk finns Försäkringskassan, och annars får man väl socbidrag. Jag tror verkligen inte att folk ens vet hur låga dessa bidrag är. A-kassan i Sverige är låg i jämförelse med andra EU-länder till exempel, det tror jag inte folk har koll på eftersom det finns en bild av Sverige som Välfärdslandet. För 2015 var Sverige på plats 31 av 36 i OECD när det gällde a-kassenivån till exempel.
Boken handlar om en fiktiv person men är baserad på verkliga upplevelser. Den handlar om Beata som har eget företag och betalat skatt hela sitt liv, en lön på 28.000, har ensamstående försörjt flertalet nu utflyttade barn. Hon råkar ut för en sjukdom och därefter går det åt helvete eftersom samhällets skyddsnät inte fångar upp henne.
Många har blivit väldigt upprörda efter att ha läst boken. Jag måste nog säga att jag redan innan haft kännedom om hur dåligt systemet kan fungera. Jag tycker framförallt att det är så sinnessjukt jävla vidrigt att man vaggas in i en trygghet om att samhället ska finnas där om man blir sjuk eller av med jobbet, eftersom den uppfattningen ofta är falsk. Det leder till att folk inte har några problem med att spendera hela sin lön tills nästa lön kommer, för skulle jag bli av med jobbet finns ju a-kassa, blir jag sjuk finns Försäkringskassan, och annars får man väl socbidrag. Jag tror verkligen inte att folk ens vet hur låga dessa bidrag är. A-kassan i Sverige är låg i jämförelse med andra EU-länder till exempel, det tror jag inte folk har koll på eftersom det finns en bild av Sverige som Välfärdslandet. För 2015 var Sverige på plats 31 av 36 i OECD när det gällde a-kassenivån till exempel.
Med det sagt är jag väl i allmänhet av uppfattningen att man inte bör lägga allt ansvar på politiker och samhället utan även se om sitt eget hus, ha en buffert i alla fall. Beata hade inte ens 15k i sparpengar för att kunna betala skatten på sin firma när hon inte kunde dra in via uppdrag pga. sjukdom, vilket ledde till en negativ spiral.
Jag måste i alla fall erkänna att när jag började läsa om hur hon t.ex. klagar över att inte kunna gå till frisören (detta nämns minst 5 ggr i boken, att håret var så fult för hon inte kunnat gå till frisören) så tänkte jag bara att men hur farligt kan det vara. Jag klipper mig själv, syns ingen skillnad. När man själv är inne i extramsparmode kan man lätt tänka så om vissa grejer i boken. Men sedan slog det mig ganska starkt när hon beskrev om hur hon i tidningen kunde läsa om extremsparare som lever under minimum, dels att det kan behövas pengar för att leva snålt för att t.ex. kunna köpa på bulk eller investera i saker som på sikt sparar pengar. Men framförallt när hon beskrev hopplösheten i att leva på socbidrag som dessutom inte var så förutsägbart, ibland kom det sent ibland kom det inte alls ibland gjordes avdrag och så vidare. Jag kunde verkligen känna bristen på motivation när man inte har någon buffert och en massa skulder och en liten dessutom oberäknelig inkomst och ska leva på det på obestämbar tid framöver. Det är en stor skillnad mot att t.ex. ha en extra sparsam period eller börja dra ner på kostnader och ha möjlighet att påverka sina inkomster.
Det var också så många extremt frustrerande moment 22-situationer i boken. Hon var tvungen att avveckla företaget för att kunna få bidrag, men då kunde hon ju heller inte ta några uppdrag sedan. Hon var tvungen att flytta från en förstahandslägenhet för att hyran var 600kr över socialtjänstens maxgräns, vilket innebär andrahandskontrakt och i längden en sämre och kanske dyrare situation.
Det var också så många extremt frustrerande moment 22-situationer i boken. Hon var tvungen att avveckla företaget för att kunna få bidrag, men då kunde hon ju heller inte ta några uppdrag sedan. Hon var tvungen att flytta från en förstahandslägenhet för att hyran var 600kr över socialtjänstens maxgräns, vilket innebär andrahandskontrakt och i längden en sämre och kanske dyrare situation.
Extrem frustration. Bra att boken spräcker hål i några missuppfattningar om skyddsnätet.