Jag är medlem i Unionens fackförbund och får därför deras medlemstidning Kollega (att betala eller inte betala fackavgift är ett ämne vi kan återkomma till). I senaste numret är det bland annat en artikel om nedläggningen av Radiotjänst i Kiruna. Där säger deras fackklubbsordförande att han "...anser att det är statens skyldighet att ordna ersättningsjobb till Kiruna. - Det är inte mer än rimligt att samma politiker som sätter oss i arbetslöshet tar ansvar för att vi får nya jobb. Och gruvindustrin i Kiruna bidrar med flera miljarder till den svenska statskassan varje år. De kan inte ta både våra naturresurser och våra jobb och sedan lämna oss i sticket."
 
Jag tror inte att jag hittat någon logik i ovanstående citat trots flera försök, men som fackordförande är det förstås rimligt att driva den ståndpunkten så det har jag inga synpunkter på. Hur som helst, det jag tänkte på var risktagande.
 
Man är ju marinerad i arbetslinjen och att det är viktigt med fast anställning och så vidare. Vanligt ifrågasättande av FIRE är då jamen tänk om du får slut på cäsh och inte har jobbat på flera år vilken arbetsgivare vill ha dig då, vad ska du göra? Det är en risk, och därför något jag och antagligen alla andra som är inne på FIRE har övervägt och funderat kring. Jag låter ovanstående citat (och resten av artikeln för den delen) illustrera hur det också är en kanske än större risk att ha samma arbetsgivare i decennier för att sedan bli utlämnad om verksamheten lägger ner eller du blir för utbränd för att arbeta och dylikt. Särskilt om du rättat dina utgifter efter inkomsten. Jag är en trygghetsnarkoman och mina slutsatser efter många funderare är att för att ha högsta möjliga trygghet ska du ej förlita dig på fast anställning eller lång lojalitet hos en och samma arbetsgivare utan:

- lev under dina tillgångar
- och ha helst fortfarande utrymme att dra ner ännu mer på levnadsstandard om det skulle krisa sig
- spara och investera pengar
- byt arbetsgivare med jämna mellanrum så att du får: fler kontakter, bredare kompetens och därmed fler försörjningsmöjligheter (eller skaffa dig detta genom byte av tjänster inom samma organisation men ni förstår poängen)
- skaffa alternativa inkomster, gärna passiva sådana
 
Preaching to the choir antar jag! I detta nummer av tidningen har de också en artikel med den lockande rubriken "Konsten att buffertspara" så jag återkommer om jag upptäcker något nytt att hämta för en sparnörd.

Arbetslinjen och riskavvägning

Allmänt Kommentera
 
Jag är medlem i Unionens fackförbund och får därför deras medlemstidning Kollega (att betala eller inte betala fackavgift är ett ämne vi kan återkomma till). I senaste numret är det bland annat en artikel om nedläggningen av Radiotjänst i Kiruna. Där säger deras fackklubbsordförande att han "...anser att det är statens skyldighet att ordna ersättningsjobb till Kiruna. - Det är inte mer än rimligt att samma politiker som sätter oss i arbetslöshet tar ansvar för att vi får nya jobb. Och gruvindustrin i Kiruna bidrar med flera miljarder till den svenska statskassan varje år. De kan inte ta både våra naturresurser och våra jobb och sedan lämna oss i sticket."
 
Jag tror inte att jag hittat någon logik i ovanstående citat trots flera försök, men som fackordförande är det förstås rimligt att driva den ståndpunkten så det har jag inga synpunkter på. Hur som helst, det jag tänkte på var risktagande.
 
Man är ju marinerad i arbetslinjen och att det är viktigt med fast anställning och så vidare. Vanligt ifrågasättande av FIRE är då jamen tänk om du får slut på cäsh och inte har jobbat på flera år vilken arbetsgivare vill ha dig då, vad ska du göra? Det är en risk, och därför något jag och antagligen alla andra som är inne på FIRE har övervägt och funderat kring. Jag låter ovanstående citat (och resten av artikeln för den delen) illustrera hur det också är en kanske än större risk att ha samma arbetsgivare i decennier för att sedan bli utlämnad om verksamheten lägger ner eller du blir för utbränd för att arbeta och dylikt. Särskilt om du rättat dina utgifter efter inkomsten. Jag är en trygghetsnarkoman och mina slutsatser efter många funderare är att för att ha högsta möjliga trygghet ska du ej förlita dig på fast anställning eller lång lojalitet hos en och samma arbetsgivare utan:

- lev under dina tillgångar
- och ha helst fortfarande utrymme att dra ner ännu mer på levnadsstandard om det skulle krisa sig
- spara och investera pengar
- byt arbetsgivare med jämna mellanrum så att du får: fler kontakter, bredare kompetens och därmed fler försörjningsmöjligheter (eller skaffa dig detta genom byte av tjänster inom samma organisation men ni förstår poängen)
- skaffa alternativa inkomster, gärna passiva sådana
 
Preaching to the choir antar jag! I detta nummer av tidningen har de också en artikel med den lockande rubriken "Konsten att buffertspara" så jag återkommer om jag upptäcker något nytt att hämta för en sparnörd.